Nu är det kanske äntligen vår ?
Harsyran är så söt men ack så syrlig i munnen, måste ändå smaka varje år.
Backsippan är på väg ut ur sitt ludna bo.
Sipporna öppnade dörren hit
vårens sol vårt öga smeker
Vi lämnar vintern kall och vit
och ser hur fjärilarna leker
ibland nyutslagna blommor
flaxar de och vimsar runt
liten blomma eller stor
alla färger i en bunt
Kalla vindar blåser friska
nyper oss i solens sken
ska till oss ju bara viska
sommaren den kommer sen.
Vi fick trevligt besök häromdagen. Gästerna hade till och med både kaffe och kakor med sig. Dessutom överräckte de en “Skurkärring”. Detta var tydligen tradition hos Gunvors släkt när någon gift sig. Är hon inte bedårande?
Kärringen är tillverkad av: i botten ett kassaskrin och ovan på det ett rivjärn och så en träslev med ansikte, och så diverse köksföremål. Alltihop fastsatt med buntband. Hon har en kjol av skurtrasa, huvudduk av dammtrasa och ett förkläde av grytvante. Är hon inte förtjusande så säg?
Har arborister på kyrkogården,dom hänger och slänger i sina lianer, höjdskräck kan dom inte stava till!
Resultatet blir bra men jösses så mycket ris det blir att ta hand om!
Men det blir nog bra med lite mer ljus under träden när det hela blir färdigt.
Tack för alla gratulationer vi har fått både här på webben och per telefon .
Ursäkta att det inte kommit något nytt på senaste tiden här men det har varit lite mycket att göra. Förra helgen ( siste mars) skrev jag högskoleprovet och efter det var man helt slut.
I påsk har vi varit på Skånebesök och jag och B passade på att gifta oss i Rängs kyrka på Påskafton. Det var ett fruktansvärt kallt väder nästan som mitt i vintern men inne var det varmt och fint.
Det blev en mysig tillställning och det hela firades med lite tårta. Vi var det första brudparet i år i församlingen och antagligen det minsta följet men det var så vi ville ha det, litet och enkelt.
