Nu har jag stickat färdigt mina sockar och det blev ett par barn -sockar också på nystanen. Det gick precis jämnt ut.
Jag är riktigt nöjd med mina första riktiga raggisar.
Nu har jag stickat färdigt mina sockar och det blev ett par barn -sockar också på nystanen. Det gick precis jämnt ut.
Jag är riktigt nöjd med mina första riktiga raggisar.
Jojomen det bidde en socka….
Inte världens vackraste, och den skulle varit lite fastare i resåren, någon storlek för stor för mig men det är min första egenhändigt stickade socka. Jag har lyckats göra en hyfsad häl tycker jag själv och det var ju det som det hela gick ut på att försöka ta sig igenom snårskogen och hitta fram till tån. Vill påpeka att detta bara är en prototyp stickat av ett garn från mormors låda med “bra och ha” vilket det ju var när jag skulle lära mig sticka. Jag har följt en beskrivning på nätet som var väldigt pedagogisk med bilder också har jag fått lite bra tips från syföreningstanterna. Nu ska jag nog gå och köpa mig något garn så att jag kan stick ett helt par i lämplig storlek och med lite fastare resår.
Jag har varit på en riktigt rolig kurs i helgen i Pilkorgsflätning.
Jag fastnade verkligen för det här hantverket, det var som att väva, tuskaft och kypert men med ett helt annat material som skulle formas och joxas med .
Vi började med att göra en botten
Sedan satte vi i slanor som skulle bygga korgen på höjden.
Så vek vi upp sidorna och la en tyngd i mitteln.
Sedan var det bara till att jobba sig uppför med lite olika tekniker.
Sedan skulle grepen sättas i och flätas fast.
Så här blev resultatet av fyra personers idoga arbete en helg.
Kan ni tänka er, jag försöker lära mig att sticka.
Jag har lånat en bok på biblioteket och prövar mig igenom olika tekniker. Kyrkliga syföreningen hejar på mig och hjälper mig med goda tips och glada tillrop. Margareta har blivit utsedd till “handledare”. Nästa gång får hon försöka lära mig att lägga till och ta bort maskor. Jag kämpar på, kan jag så många andra textila tekniker så vore det väl “hondan” om jag inte kan lära mig det här också.
Förra söndagen gjorde jag och min mor ett guidat besök på Torups slott
Slottet ligger inte långt från Malmö och är numera ägt av Malmö stad. I omgivningarna finns det fantastiska vandringsleder och rekreations områden. Men denna dag skulle vi få komma in och titta i slottet. Tidigare ägare har numera flyttat och tagit med sig de flesta möblerna men det var ändå roligt att få se lite av hur det såg ut inuti.
Inne på borggården fanns spår efter tidigare ägares ombyggnadslusta.
Slottet är inte särskilt stort.
Den här trappan ledde upp i tornet
På väggarna hängde stora vävnader som jag tog lite närbilder på.
De här stolarna var 24 tror jag till antalet och alla vävda i flamskvävning.
Lite andra vävnader fanns också men det var inte så många.
Biblioteket var riktigt mysigt och gick från yttervägg till innervägg, så då ser man att det är inget stort slott. Här har alla kända människor som Selma Lagerlöf till exempel suttit och diskuterat tillsammans med Henriette Coyet som var tidiga 1900-talets “leading lady” i Skåne.
Ute i trädgården stod lilla Amelies lekstuga. I denna lekstuga lekte min farmor en gång med Amelie medan min farmors farmor lämnade vävnader till friherrinnan Coyet. Vilken lekstuga alltså. Inuti var den precis som ett litet kök med vedspis och allt.
Den lilla Italienska trädgården.
Utgången mot slottscaféet och stallarna där det tydligen ska komma upp något sorts kulturcentra så småningom. Det blir nog fler besök på Torup för vi han inte dricka kaffe i caféet och kakorna så riktigt smaskiga ut.
Tog en liten skogspromenad med de små fyrfotingarna i kväll.
Skogen var lugn och vacker
Sjön låg nästan stilla
Hemma igen tog jag en tur i köksträdgården. Jag har fått en överraskande växt ibland sparrisen.
En Mauritansk rödmalva har tittat upp mitt ibland sparrisen. Jag vet att jag sådde sådana men inte där ! Troligen har jag slagit ut såjord där som inte det blivit något i och där låg väl dom här bamsingarna och slumrade för att dyka upp nu när hösten är här. De är riktigt våldsamma i sitt växtsätt men blomman är söt.
I lördags fyllde Essunga plantskola 75 år och jubilerade med lite trevliga priser på bärbuskar och ett föredrag av Kirsten Jensen om just bär-odling. Det var riktigt intressant och med mig hem hade jag två havtornsbuskar. Platsen där de ska stå är inte riktigt färdig än så de får övervintra i min odlingsbänk så länge.